Dag 1

Jag puttade bort tallriken.

Jag känner inte för att äta. Mamma kollar oroligt på mig.

Hon tror att jag är deprimerad. Men vem som helst skulle bli lite ledsen om alla  sa att man var en idiot. Eller det tror jag i  alla fall.

"Ska du inte ha något"frågade mamma dumt och kollade på mig med stora ögon.

"Inte hungrig"ska jag tyst och kollade ut genom fönstret.

Det var massa barn som sprang omkring och lekte där ute.

Jag hoppas jag var ett barn. Om jag var 8 och hade flyttat till en ny skola skulle man få en bästis direkt men om man är 13 har alla redan sina "gäng"och klickar.

Och om man flyttar och kommer som ny blir man antagligen en tönt eller en mobbare. Och jag kan inte vara en mobbare. Jag kan inte och mina föräldrar skulle bli störda om jag skulle göra illa någon. "Är dom dumma mot dig"frågade mamma. "Eh...nej jag har redan fått en kompis"ljög jag. Hon log och kollade pappa med en väldigt lycklig blick. Han suckade och gorde en coco rörelse mot mig. Jag nickade. Min mamma kan bli lite konstig ibland. "Så din kompis,vad heter hon...eh han?" Hon såg lit konstig ut när hon sa han. Hon kommer nog inte låta mig ha en pojkvän förren jag är 18 minst. Hon är så över beskydande. "Hon heter Emelie"sa jag.

Det finns ju en Emelie i min klass. Men jag skulle aldrig kunna bli vän med henne,ALDRIG!