Vi åkte buss hem till Cornelia.Det gick bra för mamma och pappa att jag var hoss Cornelia. De var väldigt glada att jag hade en kompis men mamma var lite osäker men efer ett tag gick de med på det.

 De bodde i ett rött radhus  bortanför skansen.

Utanför stog tre bilar och två cyklar. De var också en stor häck utanför huset.

När man kom in hördes ett barn skrick.

"Det är Alice",sa Cornelia och slängde av sig sina höst kängor. Hon hängde skinjackan på en katt lekställning.

Då kom en liten flicka. Ca. 8 år med en katt i famnen. Hon hade blondt hår hon såg inte alls ut som Cornelia.

"Hej Cornelia,vem är det där...hon ser nästan nromal ut",sa den lilla flickan.

"Det är  Maja och du är irreterande",skrek Cornelia.

"Vem är det",sa jag när hon hade gått.

"Min låtsas syrra",svarade hon irreterat.

"förlåt!",jag kollade på henne hon blev plötsligt osäker.

"Förlåt för vad? Det var inte du som ga min pappa cancer och lät mamma hitta en man som är 15 år yngre. Det var inte du som gorde så jag började med dåliga grejer bara för min sorg och en mamma som glömt sitt första barn.",hon nästan skrek ut orden medans jag lät henne gråta ut mot mig.