När jag kom in till köket hade mamma och pappa redan börjat äta.

De såg chockade ut. Mamma såg lite orolig ut och pappa fortsatte äta sin macka efter några "Ehmmm..." och "okeeej".

"Du ser...",började mamma.

"...snygg ut",avbryter jag. Hon kollade på pappa. Han kollade ner i tidningen.

"Njaaa,ska du på skolan så där...? Du har ju inga byxor på dig man ser ju..."

"...ändan",fortsatte pappa,men med en mycket lugnare ton.

"Men kom igen jag har inge andra kläder",sa jag irreterat.

"Ok,gå på stan efter skolan då,köp lite nytt" Han la fram 2000 kronor framför mig.

"Men Karl,hon kan inte gå ensam på stan",sa mamma mycket oroligt.

"Hon är faktiskt 13 och fyller 14 om minre en ett halvår,skärp dig Maja",skrek pappa. Egentligen har jag aldrig sett de bråka. De är ett sånt här perfekt par som alla föräldrar är. Jag log mott pappa.

"Tack pappa."

"Varsegod" Jag gick fram till skylen och tog fram en drickyoughurt och en morott. Jag åt de snabbt och gick ut. 

Jag ljög aldrig riktigt för mamma. Det fanns en tjej som heter Emelie i min klass.

Hon är grymt cool och alla vill vara hennes "bästis",hon är alla killars drömdejt och tjejen ingen vill vara ovän med.

För då,då kommer man aldrig kunna gå till skolan utan att bli riktigt mobbad. Man skulle bli dränkt i toan.

Alla skulle peka och skratta bakom ryggen på en. Bara för att man inte är Emelies kompis.

Så det är bäst att man gör ett bra intryck vilket jag inte tror. Alla är fjortisar och har på sig smink i massor,färgar håret hela tiden,sätter på sig kläder som gör så att man ska se attraktiv ut. Jag är inte sån men jag tror att om man ska bli gillad måste jag ändra mig,mycket.

Jag gick till badrummet och tog fram det ända smink jag har. Tog fram min enda bh. Jag vet en 13 åring som bara har en bh. Men jag har inte ett så stort behov av de. Jag tog fram en blå sjol och en svart linne. Skulle jag bli populär nu.

Jag gick till sängen och la mig. Imorgon kommer vi att få se...

 Dag 1

Jag puttade bort tallriken.

Jag känner inte för att äta. Mamma kollar oroligt på mig.

Hon tror att jag är deprimerad. Men vem som helst skulle bli lite ledsen om alla  sa att man var en idiot. Eller det tror jag i  alla fall.

"Ska du inte ha något"frågade mamma dumt och kollade på mig med stora ögon.

"Inte hungrig"ska jag tyst och kollade ut genom fönstret.

Det var massa barn som sprang omkring och lekte där ute.

Jag hoppas jag var ett barn. Om jag var 8 och hade flyttat till en ny skola skulle man få en bästis direkt men om man är 13 har alla redan sina "gäng"och klickar.

Och om man flyttar och kommer som ny blir man antagligen en tönt eller en mobbare. Och jag kan inte vara en mobbare. Jag kan inte och mina föräldrar skulle bli störda om jag skulle göra illa någon. "Är dom dumma mot dig"frågade mamma. "Eh...nej jag har redan fått en kompis"ljög jag. Hon log och kollade pappa med en väldigt lycklig blick. Han suckade och gorde en coco rörelse mot mig. Jag nickade. Min mamma kan bli lite konstig ibland. "Så din kompis,vad heter hon...eh han?" Hon såg lit konstig ut när hon sa han. Hon kommer nog inte låta mig ha en pojkvän förren jag är 18 minst. Hon är så över beskydande. "Hon heter Emelie"sa jag.

Det finns ju en Emelie i min klass. Men jag skulle aldrig kunna bli vän med henne,ALDRIG!